Ett COA (Certificate of Analysis) är ett analyscertifikat som visar vilka tester en viss batch har genomgått och vilka resultat den fick. För peptider innehåller det normalt renhet enligt HPLC och identitet enligt masspektrometri, kopplat till ett batchnummer. Ett analyscertifikat är bara värt något om batchnumret på dokumentet stämmer med numret på flaskan du har framför dig.
COA är det mest informativa dokumentet som följer med en forskningspeptid, men också ett av de mest missförstådda. En siffra som "99 % renhet" kan betyda olika saker beroende på metod. Här går vi igenom vad som står på ett analyscertifikat, vad siffrorna faktiskt mäter och vilka frågor du ska ställa till dokumentet.
Ett analyscertifikat är en sammanfattande rapport för en specifik tillverkningsbatch. Det redovisar vilka tester som gjordes, vilka resultat som uppmättes och vilken specifikation resultaten jämfördes med. Eftersom det gäller en enda batch är det spårbarheten som ger det värde. Ett allmänt certifikat utan batchnummer, eller med ett nummer som inte matchar flaskan, är i praktiken ett marknadsföringsblad och inget analytiskt bevis.
Ett någorlunda komplett analyscertifikat för en syntetisk peptid innehåller ofta följande:
HPLC (vätskekromatografi) separerar ämnena i ett prov och visar dem som toppar i ett kromatogram. Renheten anges som den andel av den totala toppytan som målpeptiden står för, vid en viss våglängd. Oftast används 214 nm, där peptidbindningen absorberar ljus, eller 220 nm. Våglängden ska stå på certifikatet, eftersom föroreningar som inte syns vid den våglängden blir underskattade.
När det står ≥99 % betyder det alltså att målpeptiden utgjorde minst 99 % av den peptidrelaterade signalen i analysen. Det betyder inte att 99 % av pulvrets vikt är peptid.
Det här är den vanligaste missuppfattningen. Kromatografisk renhet säger hur stor del av det detekterade peptidmaterialet som är rätt peptid. Peptidinnehåll säger hur stor del av pulvrets totala vikt som är peptid över huvud taget. Frystorkat pulver innehåller också vatten, salter och motjoner från reningen, oftast trifluoracetat, ibland utbytt mot acetat. Båda siffrorna är korrekta men svarar på olika frågor, och ett grundligt certifikat redovisar båda.
Masspektrometri bekräftar identiteten genom att jämföra den uppmätta massan med den teoretiska massan för sekvensen. Den visar att rätt molekyl finns i provet, men inte hur mycket av något annat som finns där. Därför kompletterar HPLC och masspektrometri varandra: den ena svarar på frågan om renhet, den andra på frågan om identitet. Publicerade analysstudier visar gång på gång att en enda metod sällan räcker för båda.
Vattenhalten bestäms med Karl Fischer-titrering eller genom torkförlust. Frystorkat pulver drar åt sig fukt, så siffran påverkas av hur materialet har hanterats och förvarats. Utseendet är en enkel men användbar kontroll: missfärgning eller klumpar i ett pulver som borde vara en vit, lös kaka är ett skäl att undersöka saken innan analysarbetet börjar.
Ett certifikat som saknar kromatogram är inte nödvändigtvis fel, men det gör att du inte kan bedöma toppformen, baslinjen och integreringen själv. Då blir dokumentet ett påstående snarare än ett bevis.
Ett analyscertifikat dokumenterar de analytiska egenskaperna hos en batch. Det är inget godkännande, inget bevis på säkerhet och säger ingenting om lämplighet för användning på levande organismer. Ett material kan ha ett helt korrekt certifikat med hög renhet och rätt massa och ändå vara strikt ett laboratoriereagens. Renhet och säkerhet är olika saker.
Hos PureChems testas varje batch av ett oberoende laboratorium med HPLC och masspektrometri, och varje batch håller minst 99 % renhet. Analyscertifikatet finns för varje batch. På produktsidorna står dessutom ett testnummer, till exempel BPC-2501-A för BPC-157 och GHK-2501-A för GHK-Cu, tillsammans med summaformel, molmassa och förvaring.
För större peptider som Retatrutide är certifikatet extra viktigt, eftersom det är där identitet och renhet för den aktuella batchen definieras. Hur Retatrutide skiljer sig från tirzepatid förklarar vi i Retatrutide vs tirzepatid.
Förvara analyscertifikatet tillsammans med batchnumret, mottagningsdatum och datum för upplösning. Då kan du spåra ett oväntat resultat månader senare. Frystorkat pulver drar åt sig fukt, så vattenhalten kan ändras med hanteringen. Låt kalla flaskor nå rumstemperatur innan de öppnas. Läs mer om lösningsmedel i guiden om bakteriostatiskt vatten.
Certificate of Analysis, på svenska analyscertifikat. Det är en rapport över de tester som gjorts på en viss batch.
Att målpeptiden stod för 99 % av den totala toppytan i HPLC-analysen vid angiven våglängd. Det är ett relativt mått och säger inte hur stor del av pulvrets vikt som är peptid.
HPLC mäter renheten, masspektrometri bekräftar identiteten. Ett trovärdigt certifikat använder båda.
Nej. Utan batchnummer går certifikatet inte att koppla till materialet du har fått.
Ja, det finns ett analyscertifikat för varje batch.
Ett salt som följer med peptiden från reningen, oftast trifluoracetat och ibland acetat. Det räknas inte in i renheten utan redovisas separat.
Endast för forskningsändamål. Ej avsedd att förtäras av människor eller djur.
Forskningspeptider är syntetiska peptider som säljs som referensmaterial för laboratorieforskning. Artikeln förklarar vad en peptid är och vilka sju punkter du ska kontrollera hos en leverantör.
Läs artikeln
Frystorkade peptider förvaras svalt, torrt och mörkt, oftast mellan 2 och 8 °C eller i frys för lång lagring. Upplösta peptider håller betydligt kortare tid och ska delas upp i portioner.
Läs artikeln
Bakteriostatiskt vatten är sterilt vatten med 0,9 % bensylalkohol och det vanligaste lösningsmedlet för frystorkade peptider. Guiden visar hur upplösningen går till och när ättiksyra är ett bättre val.
Läs artikeln